Det finns inget intresse för vardaglig 1800-tals allmoge längre. Ett konstaterande jag gör efter att ha fått rapporter om att välgörenhetsorganisationer, däribland Myrorna, inte längre tar emot dessa möbler. En bekant försökte skänka en 1800-tals chiffonjé till Myrorna i Umeå och fick till svar att man inte längre tog emot den typen av möbler. För att verifiera att det verkligen stämde ringde jag till Myrorna i Umeå, och fick då samma besked som min bekant. Man tar inte emot furumöbler från 1800-talet. "Det finns inget som helst intresse för den typen av möbler. De är stora otympliga, tar stor plats och är helt osäljbara." Jag har även varit i kontakt med andra välgörenhetsorganisationer och har där fått samma besked.
Utdragssängar, i folkmun även kallad för Gustavianska, chiffonjéer, klaffskåpar, stora byråar, spegelbyråar, skänkar, klumpiga slagbord etc. körs numera på tippen. Jag är inte särskilt förvånad, men tycker att det är en tråkig utveckling.
Utdragssängar, i folkmun även kallad för Gustavianska, chiffonjéer, klaffskåpar, stora byråar, spegelbyråar, skänkar, klumpiga slagbord etc. körs numera på tippen. Jag är inte särskilt förvånad, men tycker att det är en tråkig utveckling.
En del säger att den här typen av föremål kommer att bli populära igen, jag är ytterst tveksam till att det kommer att ske. Varje generation har inrett med saker som de känner igen från sin barndom, och inte är det 1800-talets allmogeföremål. Nu är det Retro som alla vill ha, en tydlig trend som man kan även se när det gäller nyproducerade möbler. textilier, tapeter osv.
Högklassig originalmålad allmoge kommer det alltid att finnas en kundkrets för. Men dussinvarornas tid är över.
Visst är det lite trist när den här typen av möbler ska skickas på tippen?
 |
| Det här är ett exempel på en vanligt förekommande 1800-tals chiffonjé från trakterna kring Bjurholm, Vindeln och Umeå. Just den här som såldes på Bukowskis Market (som Ångermanländsk) och bär målning av Per Erik Davidsson. Marmoreringen på toppen är typisk för Davidsson sätt att måla. Per Erik Davidsson var en av Västerbottens mer färgstarka målarpersonligheter. Han föddes i Granträsk, Lycksele 1827 men från 1869 och fram till sin död 1906, bodde han i Sunnanå, Bjurholm. Davidsson var troligen den siste kringvandrande allmogemålaren i Västerbotten. |
Visst är det lite trist när den här typen av möbler ska skickas på tippen?
De blir kanske populära sedan, när det inte finns några kvar. Det är verkligen tråkigt.
SvaraRaderaSorgligt, sorgligt. Det är ju ett kulturarv, jag kan nästan inte tro att det är sant.
SvaraRaderaMimmi
"Alla" vill inte ha retro:) Jag är uppvuxen med detta och tycker det är gammal skåpmat. 1800-talsmöbler däremot känns spännande och "nytt" för mig. Men...begreppet "alla" kanske enbart innefattar de som är på rätt sida om 40-strecket? Precis som med mode går det trender i möbler, frågan är om vi inte borde betänka "only ded fish follow the stream"?
SvaraRaderaTant S
Jag generaliserade väl lite i mitt inlägg när jag skrev alla. Visst finns det en och annan som vill ha allmoge och äldre föremål, men de blir allt färre. De som bedriver handel med begagnade varor har svårt att sälja 1800-tals föremål, för att efterfrågan är näst intill obefintlig. Det är 20-40 åringarna som handlar, och de är de som sätter trenderna.
RaderaTyvärr är det kanske så att det måste slängas bort saker för att de ska få en pånytt-födelse. Det känns dock verkligen sorgligt att en välgörenhets affär säger nej till att ta emot dessa möbler. Fungerande saker borde aldrig föras till tippen. Jag tycker dock inte att problemet är att folk tycker om retro, problemet är att så många människor köper SÅ mycket nytt, tex nya möbler i retro stil. Möbeln som du visar upp är en genuin möbel. Det är verkligen sorgligt att den hamnar på tippen och samtidigt produceras det en massa nytt av betydligt sämre kvalitet...
SvaraRaderaJag kan väl tycka att det är märkligt att en välgörenhets affär inte tittar på saker som erbjuds, för en och annan antikvitet kan ju faktiskt vara riktigt bra. Jag tycker också att vi ska ta tillvara äldre föremål med lite mer respekt. Inte minst av miljöskäl. Håller helt med om att det produceras alldeles för mycket prylar.
RaderaDet vi möts av nu är nog en stor generationsväxling,och många av dom äldre samlarna försvinner och yngre personer är inte intresserad av tex allmogen,eller den där gamla klockan efter farfar...och det är billigt att köpa nytt...sen så när det ska kastas så slängs det ofta fel saker,man vet inte va man slänger,allt gammalt är bara skräp släng...vi ska ta tillvara äldre föremål med lite mer respekt,het rätt...det är vårt kulturarv som försvinner...
SvaraRaderaHelt rätt Lars, de är vi - den äldre generationen- som måste få den yngre att värdesätta vårt kulturarv. Jag kan inte heller låta bli att fundera kring om inte städer som Umeå tex, med en medelålder på 38 år (enligt en radioröst) kan vara representativt för hela landet? Och självklart ryms inte ståtliga allmogemöbler i nyproducerade små lägenheter eller studentkyffen. De kräver stora hus/våningar:)Kikar man runt på inredningsbloggar finns en uppsjö av unga vars högsta dröm är ett "lantligt boende" med gammaldags prägel så än finns det hopp!
SvaraRaderaHögklassig allmoge kommer det alltid att finnas en kundkrets för, men dussinvarornas tid är nog tyvärr förbi. Om man tittar på senaste årens prisutveckling på auktioner, ser man en tydlig trend. Jag pratar då inte om Umeå specifikt utan om auktioner i mitt närområde, Ångermanland och Jämtland.
SvaraRaderaJag håller med om att det är en tråkig utveckling och att vi ska vara rädda om vårt kulturarv.
Det är väldigt sällan som någon under 40 år frågar efter allmogemöbler. Det händer givetvis men då handlar det ofta om att man ska inreda något äldre hus på landet. Det är tyvärr ingen rusning efter allmogeföremål. Det tror jag att de flesta som håller på i antikbranschen har fått erfara.
Då det gäller inredningsbloggar med lantlig prägel, visar man ofta rena falsarier till antikviteter, vitmålade bastarder som inte har något med vårt kulturarv att göra. Likadant är det med inrednings reportage i tidningar. Det har skapats ett absurt mode som är mer till fördärv än för gagn då det gäller intresset för antikviteter.
Håller fullständigt med vad gäller "vitmålade bastarder", men tycker ändå att det är ok om någon målar en gammal 1800-talsmöbel vit om alternativet är tippen:)
RaderaDet vita sägs komma från fransk allmoge, kanske det ligger ett uns av sanning i det?