"Precis som man bör tänka när man är ganska ung, ansåg jag mig vara ganska vass på gitarr och att jag kunde rätt mycket om gitarr"
"Idag inser jag ödmjukt att jag tvärtom - på sin höjd - skummat på ytan"
"Det kan vara inspirerande att upptäcka att det finns så mycket kvar att upptäcka"
Som Johan Norberg känner för musikens värld, så känner jag för retro och antik världen. Redan som mycket ung åkte jag runt på auktion med mina farbröder som var antikhandlare. Snabbt lärde jag mig stilhistoria, läste varenda bok i ämnet antikviteter. Med det självförtroende jag är behäftad med, blev jag snabbt "världsmästare".
Det är befriande att ödmjukhet faktiskt kommer med åren. Det är skönt när man kommer till den punkt, att man inser att man fortfarande har mycket att lära. Jag har lärt mig så otroligt mycket av min käre make, under de år vi har varit tillsammans. Jag har lärt mig mer under dessa år, än vad jag har gjort under resten av mitt liv. Det var vårt intresse för antikviteter som en gång förde oss samman.
Tvärt emot nästan alla som håller på med retroföremål eller antikviteter samlar jag inte. Jag köper fina föremål som jag kan använda. Har t.ex. bara 1 kaffeservis i taget, byter ut om jag hittar något bättre. För mig har alltid drivkraften varit kunskap, inte ägande. Det finns en enda sak som jag har i ett flertal exemplar och det är handväskor. Till mitt försvar får jag säga, att jag använder alla, om än inte samtidigt.
Jag bara måste få visa min "nya" Italienska skönhet i strutsskinn. Inhandlad för hela 30 kr!! Ett riktigt loppisfynd.
Instämmer i det du skriver! Och är också en ägare av många väskor ;-)
SvaraRaderaEn riktig skönhet du införskaffat!
SvaraRaderaNi har så trevligt språk i bloggen, att det är ett rent nöje att vara läsare. Lasse J.
SvaraRaderaTack återigen för ett trevligt och välskrivet blogginlägg. Jag njuter när jag läser er blogg. Den är så variationsrik och inte minst lärorik. Hoppas att ni får en trevlig Jul! / Karin
SvaraRadera