Leta i den här bloggen

onsdag 28 november 2012

Kan man lita på de stora Auktionshusen?

För ett tag sedan sålde Bukowskis Market en piratkopia för andra gången! Det var en kopia av den danska möbelklassikern, vilstolen PK24, av formgivaren Poul Kjaerholm, som gick under klubban. I mars 2011 var första gången den klubbades. Köpet gick tillbaka när köparen upptäckte att han hade köpt en kopia, och inte ett original. Av en slump upptäckte han att möbeln återigen var till salu hos Bukowskis Market. Den 5 nov. 2012 klubbades fåtöljen igen, även denna gång katalogiserad som ett original.

Kenny Ericsson Tällberg, vd för Bukowskis Market i Sverige bedyrade att det var ett misstag, och att den mänskliga faktorn var orsaken. Visst kan det vara så, men i det här fallet betvivlar jag misstaget. Jag ska här nedan visa länkar till de de båda auktions tillfällena. Studera gärna de båda auktionsannonserna genom att klicka på länkarna här nedan.


Är det inte märkligt att det är exakt samma auktionsbeskrivning och exakt samma bilder vid de båda försäljnings tillfällena?
Kan detta vara en slump? Jag finner det hela som mycket besynnerligt, visst är den mänskliga faktorn inblandad, men man kan ju undra om det är i bedrägligt syfte? Om det skulle ha varit så att inlämnaren chansat på att det skulle gå vägen en andra gång, om det fick gå en tid. Hur kan det då vara samma bilder?

Det skulle vara trevligt om man fick en förklaring till hur det kan vara möjligt, att det är exakt samma bilder vid två helt olika auktionstillfällen.

Jag tycker att det blir allt oftare som man ser felaktigheter i auktionsbeskrivningarna.

Denna skänk finns nu till salu på Bukowskis Market. Katalogiserad som en skänk från tidigt 1800-tal, med följande auktionsbeskrivning  "Bruksslitage, senare bemålning. Maskstungen. Nycklar saknas."
Det står inte ett ord om att det är ett bygge, ett s.k "giftemål" mellan minst 3 olika möbler. 
Utropspris 8000 kr!  Ett pris som är långt mycket högre än marknadsvärdet för ett "bygge". Hade det varit en originalmöbel, hade jag inte sagt något om utropspriset. Länk till skänken. Vi får hoppas att ingen köper dyrt i tron om att de köper en antikvitet.

Om man har orutinerad och okunnig personal vid inlämningen, borde man inte anställa en kunnig korrekturläsare, som granskar annonserna innan de läggs in?
Jag tycker att felaktigheterna är för ofta förekommande för att man ska kunna säga att man kan lita på de stora auktionshusen.

Titta gärna på mitt tidigare inlägg om Stockholms Auktionsverk.
Även Anna som har bloggen Retrolux  har bloggat i ämnet.

5 kommentarer:

  1. Verkligen misstänkt med bilderna. Tydligen kan man inte lita på dem. Intressant att läsa om detta då du är så insatt!

    SvaraRadera
  2. Jag anser ju att man borde kunna lita på de stora välrenomerade auktionshusen skall ha bättre koll än så här. Många använder ju deras kataloger som referensmaterial.
    Nej det är illa. Folk litar ju på dem.

    SvaraRadera
  3. Det var ju en intressant artikel i DN idag:
    http://www.dn.se/ekonomi/sa-mycket-tar-auktionshusen-betalt

    Något av auktionshusen nämner att antikhandeln har 100% påslag, vilket var lite provocerande att läsa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med om att DN:s artikel var intressant. Auktionshusen med internetauktioner tjänar massor just nu, de har kapat åt sig en stor del av marknaden. Titta på Bukowskis Market och räkna ut för hur mycket de säljer varje timme. Det blir en ansenlig summa. Ang. Antikhandeln och påslag, är det många som arbetar efter den mallen du nämner, 100% i påslag, för att det ska täcka skatter, avgifter och hyra osv. Och samtidigt bli något över. Men att bedriva antikhandel har blivit väldigt svårt, 100% marginaler ser man sällan idag, det är ett (drömsenario). Det är många handlare som ibland får sälja föremål med förlust, bita i det sura äpplet och ta nya tag. Internet har gjort marknaden så genomskinlig, både köpare och säljare kan googla och se prisbilden.

      Radera
  4. Jag tror absolut inte på den mänskliga faktorn i detta fallet, det låter som ett fint sätt att linda in sanningen. Hur stor är sannolikheten för att man tar samma foton två gånger och dessutom gör om samma misstag med en möbel som man tidigare fått återkalla.

    Bukowskis floppade väl också med en möbel som hade stått hos någon av rikets avlidna regenter och satte ett utgångspris på ca 40000kr eller något i den stilen. Så en av antikhandlarna från tv slog till direkt då han kände igen det från ett foto på ca 1800-talet i en slottssal och sålde det sedan för över 1 miljon.

    Hur känner man sig om ett auktionshus snuvar en på 900000kr, det är en Ferrari...massa konst....en mindre lägenhet...ja ni fattar....

    SvaraRadera