Leta i den här bloggen

lördag 27 oktober 2012

Allmogemålare i Västerbotten

De första kända bygdemålarna i Västerbotten började uppträda under senare delen av 1700-talet. Speciellt Skellefteåområdet är känt för sitt fina möbelmåleri. Forskningen på området har varit bristfällig, därför började jag för många år sedan att forska i ämnet. Nya rön under min forskning gjorde att man måste ifrågasätta antaganden som tidigare gjorts rörande verkens upphovsmän.

De målare jag idag ska presentera är Nils och Jöns Jacobsson.

I slutet av 1700-talet och början av 1800-talet verkade i Lövånger-Burträskområdet en snickare och målare vars identitet under många år var okänd. Han var upphovsman till flera målningar på träpannå i Skellefteå museum, däribland "Rike mannen och Lasarus"
Tavlan "Rike mannen och Lasarus" på träpannå finns på Skellefteå museum.
Denna tavla hade på osäkra grunder tillskrivits Jöns Jacobsson. Men det var något som inte stämde, Skellefteå museum har bl.a ett skåp målat av Jöns Jakobsson och tavlan och skåpet var definitivt inte målad av samma hand. Ett par trälampetter snidade och målade gav mig ett uppslag, om vem upphovsmannen kunde vara. Lampetterna är signerade NIS och bär årtalet 1789. Enl. ägarens familjetradition ska dessa lampetter en gång i tiden ha suttit i Lövångers kyrka. I kyrkans räkenskaper fanns uppgifter om att en Nils Jacobsson vid den tiden för lampetternas tillkomst hade fått betalt för bl.a måleriarbeten i kyrkan.
En av två lampetter daterade 1789 signerade NIS
Målaren är identisk med Nils Jacobsson född 1745 och äldre bror till bygemålaren Jöns Jacobsson, född 1748. Båda är födda i Storkåge. Nils gifte sig 1768 med Beata Johansdotter från Svarttjärn. Vilket var ett märkligt sammanträffande för mig, en klocka började ringa. Hade inte jag en Nils Jacobsson och Beata Johansdotter i min släktforskning? Jovisst hade jag det, och plötsligt visade det sig att jag hade en hel del uppgifter om denne Nils Jacobsson. En tid var han skriven som inhyses i Broänge, och titulerades snickare. Vid sin död 1829 bodde han i Altjärnsliden mellan Lövånger och Burträsk.
Hans verk är naivt och improviserat utförda i rokokostil. Han hade en osviklig känsla för färger. Givetvis har jag mer uppgifter om denna allmogemålare och snickare, men detta kommer att publiceras vid ett senare tillfälle, då jag skriver på en bok med ämnet Allmogemålare i Västerbotten.


Här nedan följer ytterligare några verk som kan tillskrivas Nils Jacobsson.
Denna tavla på träpannå ropades in på auktion i Lövånger på 70-talet.
 Här nedan följer 2 st. detaljbilder på ett och samma golvur som är målat och snickrat av Nils Jacobsson.


Brodern Jöns är bl.a känd för ett par hörnskåp på Skellefteå museum med rikt dekorerade blommönster i rutor. Jöns stil är inte så driven som broderns. Ingen av målarna är skolade. Men det är väl det som är en del av charmen med allmogemåleri.
De målningar som Jöns har utfört kommer från området runt Kåge, medan Nils var verksam i Lövånger och Burträsktrakten.

Här nedan är några exempel på arbeten av Jöns Jacobsson
Ett hörnskåp målat av Jöns Jacobsson tillhörande Skellefteå museum

Detta hörnskåp av Jöns Jacobbson visades på Pontus Auktionsblogg, och jag har tagit mig friheten att publicera bilden här. För att rätta till felaktigheter. Med anledning av att Pontus Silverstolpe skulle hålla ett föredrag om  allmogemålaren Johan Nilsson Fabricius,  publicerade han denna bild som ett exempel på ett verk av Fabricius, vilket är helt felaktigt. Jag har skrivit en kommentar på hans blogg, men han har inte rättat till felet. Skåpet visades av Epok Antik på Antikmässan i Älvsjö för ett par år sedan.

Ett skin av Jöns Jacobsson som finns på Västerbottens museum.

Hörnskåp av Jöns Jacobsson i privat ägo.

16 kommentarer:

  1. Det är nästan komiskt att Silverstolpe har anlitats som föredragshållare och inte har bättre reda på hur konstnären i fråga har arbetat. Ser inga som helst likheter mellan detta och Fabricius arbeten. / Kurt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst kan man tycka att det är märkligt, men kändisskap har nog gått före kunskap i det här fallet. Pontus är mycket kunnig men allmogemåleri är nog inte hans grej. Det var ju tur att han hade Sonja Nilsson vid sin sida, hon kan Fabricius.

      Radera
  2. Det ska säljas ett golvur i Oviken, man har katalogiserat det som Norskt, men nog tycker jag att det ser ut som Västerbotten. Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har sett golvuret och du har alldeles rätt det är Västerbotten och det är Nils Jacobsson. Det skulle vara roligt att veta var man har fått Norge ifrån.

      Radera
  3. Jag undrar om någon här känner till om Jerusalem återgivits i det västerbottniska måleriet i någon form?
    Hör gärna av er till mig om ni känner till något om detta.
    Med vänlig hälsning
    Åsa Hällgren Lif
    asa.hallgren.lif@gmail.com

    SvaraRadera
  4. Trevligt att det finns fler som samlar och försöker forska om den Västerbottniska allmogekonsten. Många som inte vet något om det Västerbottniska.

    MVH Nils

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag började rätt tidigt intressera mig för Västerbottens allmogemåleri. Det hela började med att jag köpte ett målat skrin, och i samband med det besökte jag Skellefteå museeum, för att ta reda på vem som hade målat skrinet.
      Det var lättare sagt än gjort, det visade sig att jag inte fick någon hjälp på museet. Sedan då jag tittade i magasinen och i museets liggare upptäckte jag att det fanns en hel del felaktigheter. Nyfiken som man är, på den vägen är det. Jag har mycket material om Västerbottens allmogemålare. En del uppgifter har jag lämnat på Skellefteå Museeum. Detta bl.a i samband med en utställning av Nils Schillmark, en 1700- talskonstnär från Skellefteå, som museet hade.

      Radera
  5. Ha Ha! För mig började med ett mangelbräde daterat 1736 ifrån byn Vallen i Lövånger. Är fortfarande rätt så ung i sammanhanget men har saknat en riktig manual om den Västerbottniska allmogekonsten (finns bara museets häfte Västerbotten 1978 att tillgå)Om du inte luskar i olika bygdeböcker. Har ochså märkt, precis som du att museets uppgifter inte verkar stämma i vissa lägen.

    Sorgligt nog slängs och bränns mycket än idag som skulle kunna hjälpa en forskare i ämnet att bygga en mer komplett bild av målarna och deras produktion.

    Mvh Nils

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad lustigt att du nämner ett mangelbräde från Vallen, jag köpte för många år sedan ett mangelbräde på auktion i byn Vallen. Ove Printz var auktionist. Mängelbrädet är daterat 1561, och är det äldsta daterade mangelbrädet som är känt i Sverige.

      Bygdeböckerna är en skatt när man forskar, men man måste verifiera uppgifterna. Så man får räkna med många timmars arkivletande, då en hel del fel har smugit sig in. På länsmuseet finns det ett arkiv med bilder från 40-50 talet, tagna av Per-Uno Ågren och Evert Larsson då de reste runt i bygderna med motorcykel och inventerade. Det är Per-Unos och Everts forskning som ligger till grund för uppgifterna i Västerbotten 1978. Jag lånade det arkivet till Skellefteå museeum och gick igenom detta. Det var väldigt intressant, även om det bara nästan är bilder (lite anteckningar finns också). Det gjorde att jag kunde ringa in några allmogemålare till ett begränsat geografiskt område. Och på det sättet kom jag en bit i min forskning.

      Kyrkorna bär på mycket värdefull information, många allmogekonstnärer, målare och snickare som gjorde profana arbeten, arbetade även i våra kyrkor.

      Radera
  6. Har läst igenom dina blogginlägg S:t Olof och blir i mångt och mycket bestört över den utbredning av kulturarvs-vandalism som verkar förekomma i detta land.

    Har alltid försökt samla på orginalmålade och genuina allmogeföremål ifrån Västerbotten under den korta tid jag samlat. Dock så ligger de flesta av mina inköp inom en relativt blygsam ekonomisk ram. Börjar fundera över vad som hänt med en del av det jag inte har lyckats köpa.

    Mvh Nils



    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här med kulturarvs-vadalismen är en tråkig historia. Tyvärr är det ofta så att när föremål hamnar hos mindre nogräknade antikhandlare så förstörs dom. Jag vet inte om du har läst det här blogginlägget.

      (Markera länken så kan du öppna den)
      http://sanktolofs.blogspot.se/2012/02/svenskt-kulturarv-pa-export-svenska.html

      Det är bara ett exempel. Det finns fler exempel här på bloggen.
      Kan bara konstatera att det är en trist utveckling, för den som tycker om kulturföremål. Idag gäller det att tjäna så mycket pengar som möjligt utan en tanke på vad det är man hanterar.

      Radera
  7. Var precis den jag läste och förfasades.

    Har precis som du/ni? samlat på mig bildmaterial till mitt eget lilla forskningsarkiv. Största problemet som jag ser det är att det är så få genuina föremål som kommer ut på marknaden i dag. Och om det kommer ut nåt så är det i princip ingen som vet var föremålen ursprungligen kom ifrån.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir allt mindre föremål som kommer ut på marknaden. Museerna har dock ganska bra material och man vet i alla fall i regel från vilken by föremålen kommer. På Julita finns en hel del föremål från Norrland, likaså på länsmuseet i Umeå och i Luleå, även Skellefteå museeum har en hel del föremål. När du har gått igenom detta har du en hel del forskningmaterial.

      Radera
  8. Fotar på alla hembygdsgårdar jag besöker här i länet. En del kan ha fantastiskt fina föremål i sina samlingar. Jag har även gått igenom de bilder som ligger ute på kulturarv västerbottens hemsida.

    Mvh Nils

    SvaraRadera
  9. Intressant att läsa det här. Jag är i rakt nedstigande led ättling till Jöns Jacobsson och ska snart ta itu med att skriva en bok ( för de närmaste släktingarna )om mina anor på fars sida - efter att Mor Märtas bok är färdig!
    MVH Lena

    SvaraRadera
  10. Så kul att jag hittade din blogg och fick läsa om min farfars farfars farfarsfar - Nils Jacobsson ! - Vi har träffats en sommar för tre år sedan då jag och min make av en slump hittade till er loppis ! Min pappa växte upp i Altjärnliden, men nu finns bara grunderna av husen kvar. Nu måste jag besöka Skellefteå museum och titta på dom vackra sakerna !
    Ha det gott / Anneli Wallsson-Lidman

    SvaraRadera