Jag satt och tittade på Bukowskis Market och upptäckte där en gammal bekant. Ett allmogeskåp från Ångermanland, närmare bestämt Långsele. Jag sålde skåpet för ca. 15 år sedan. Det pratas så mycket om proveniens, och om hur viktigt det är. Men då ska det tydligen vara "rätt proveniens". I auktionsbeskrivningen står det "troligen Hälsingland". Hälsingland säljer bättre än Ångermanland. Det är nog förklaringen till att detta skåp inte har fått behålla sitt ursprung.
Skåpet har fått fötter sedan det var i min ägo. Det syns om man tittar på bilden, färgen på fötterna har en annan blå nyans än själva skåpet. Man har tagit bort mellanrummet mellan över och underskåp. Vidare har någon tvättat bort skåpets original fernissa och patina. Ett blått skåp med patina och fernissa får med tiden en grön nyans. Den blå färgen ändras till en grön nyans när fernissan gulnar, patinan gör skåpet mörkare.
Antikhandeln har en förmåga att "tillrättalägga" saker och ting efter tidens mode.
Man behandlar kulurföremål på ett omilt sätt vilket jag anser är förkastligt. Att tvätta kulturföremål med kemikalier har blivit populärt i våra dagar. Möblerna ska tydligen "ansiktslyftas". Tänk att de inte får åldras med värdighet, när de har sin originalfärg kvar!
Det är bara att konstatera att Antikhandlarna är kulturföremålens värsta fiende.
Budgivningen stannade på 22 000 kr.
Skåpet har fått fötter sedan det var i min ägo. Det syns om man tittar på bilden, färgen på fötterna har en annan blå nyans än själva skåpet. Man har tagit bort mellanrummet mellan över och underskåp. Vidare har någon tvättat bort skåpets original fernissa och patina. Ett blått skåp med patina och fernissa får med tiden en grön nyans. Den blå färgen ändras till en grön nyans när fernissan gulnar, patinan gör skåpet mörkare.
Antikhandeln har en förmåga att "tillrättalägga" saker och ting efter tidens mode.
Man behandlar kulurföremål på ett omilt sätt vilket jag anser är förkastligt. Att tvätta kulturföremål med kemikalier har blivit populärt i våra dagar. Möblerna ska tydligen "ansiktslyftas". Tänk att de inte får åldras med värdighet, när de har sin originalfärg kvar!
 |
| Så här såg skåpet ut när det var i min ägo och när jag sålde det. |
 |
| Så här ser det ut idag när det bjuds ut till försäljning på Bukowskis Market. Jag länkar här till auktionsobjektet. Skåpet är från 1770-1780 talet och inte från 1800-talet som anges i auktionsbeskrivningen. Det ska bli spännande att se vad det klubbas för. Trots den omilda behandligen är det ett mycket trevligt skåp, (men fötterna var inte snygga). |
Budgivningen stannade på 22 000 kr.
Jag håller med, fötterna ser ut som om de bara vore utsågade med figursåg, passar inte heller.
SvaraRadera"Det är bara att konstatera att Antikhandlarna är kulturföremålens värsta fiende". URSÄKTA?!? Vad är det du skriver!?! Du kan inte dra alla över en kam på det viset. ELLER HUR?
SvaraRaderaHälsningar
Nicklas Cederqvist, Antikhandlare, tillika mycket god vän med de kulturföremål jag hittills träffat under mitt 46-åriga liv.
Se min blogg för att förstå min inställning till kulturföremål: antikmonologen.blogspot.se
Hej Nicklas, Jag har läst din blogg och den är jättebra. Det var väl i lite provocerande syfte, för att få igång en diskussion. Det finns ju tack och lov några antikhandlare som visar respekt för föremålen. Där har bl.a Lars Broberg varit ett föredöme. Men du har väl precis som jag sett hur ovarsamt antikhandeln handskas med kulturföremål, om inte kan du få en guidad visning av mig på nästa antikmässa i Älvsjö. De senaste åren har det gått mode i att tvätta bort fernissa, som har skyddat målningen så att det idag överhuvudtaget finns något kvar. Det ska skrapas och tvättas till vilket pris som helst eller målas om. Originalmålade möbler i brunt, rött, gult målas raskt om i vår tids modefärger, grått och blått. I vissa montrar blir man "snöblind" om man går in. Det är samma gråvita nyans på alla möbler.
RaderaHej.
RaderaVissa saker kan man bara inte skriva snälla du! Jag anade att provokation var ditt syfte, men ändå... Jag känner Lars Broberg mycket väl och har haft honom som nära vän och mentor i kanske 20 år. Jag har sålt till honom och även köpt av honom. Jag är den första att skriva under på allt du nämner i ditt svar på min kommentar. Min första blogg någonsin hette "Vad jag hoppas Knut säger i Antikrundan" och i den tog jag upp mycket av den diskuterade problematiken. Jag behöver ingen guidad tur i Älvsjö, men är fullt kapabel att själv ge en. Du och alla andra besökare är hjärtligt välkomna till min monter i Älvsjö, för att se -åtminstone av mig- orörda och genuina föremål. Shabby shit undanber jag mig. Mvh Nicklas Cederqvist, Cederqvist Antik & Vin, antikmonologen.blogspot.se
Nicklas, jag vet att vi är på samma sida när det gäller bevarandet av kulturföremål. Och som jag skrev i mitt förra svar till dig, tack och lov finns det antikhandlare som visar respekt för föremålen.Både du och jag vet att de flesta kulturföremål som förstörs blir havererade när det hamnar i "antikhandlarsvängen". Problemet behöver belysas med jämna mellanrum.
RaderaOm vi inte stöter på varandra på något auktionshus, så syns vi på Älvsjömässan. Tack, för att du kommenterar på bloggen.
Hej.
RaderaJag anser fortfarande att din/er formulering "Det är bara att konstatera att Antikhandlarna är kulturföremålens värsta fiende" är vidrig och att du ska ta bort den ur din blogg.
Jag har försökt att hitta dig och din partners namn någonstans i er blogg, men det verkar omöjligt?! Bloggar ni alltså ifrån anonymitetens dunkla skuggvrår?
Mvh
Nicklas Cederqvist, antikmonologen.blogspot.se
Jag anser fortfarande inte att formuleringen är "vidrig", utan att den i allra högsta grad är befogad.
Radera"Antikhandlarna är kulturföremålens värsta fiende"
Det är i antikhandeln de flesta föremålen förstörs. Detta är dock inget nytt. Då och då stöter man på föremål som gick genom handeln på 60-talet, de är avlutade, vaxade, bonade, restaurerade, "konserverade" etc. Det är ju krasst så att så länge föremålen står kvar i ladugårdsportarna är de bevarade, när de hamnar i klorna på "handeln" blir de i många fall förstörda. För Norrlands del är detta högst påtagligt, då 90% av alla möbler går genom en och samma grosshandlare, så gott som nästan alla möbler från denne handlare går på export. Hur dessa möbler behandlas kan du läsa i vårt blogginlägg som heter "Kulturföremål förs ut illegalt ur landet". Sedan förstår nog de flesta som läser bloggen att det inte är bokstavligt menat. Det finns givetvis antikhandlare som behandlar kulturföremål med respekt. De flesta seriösa antikhandlare välkomnar nog en debatt i ämnet. Det "vidriga" är att tigande se på då kulturföremål förstörs. Med tanke på att Riksantikvarieämbetet är helt tandlösa när det gäller exporten av och hur kulturföremål behandlas, så behövs debatten.
Ang. anonymitet, ville vi gömma oss skulle vi inte använda företagets namn i bloggen. Vi visar då och då bilder på oss själva. Vi är nog ganska kända för de flesta antikhandlare. Ena halvan av S:t Olof har ställt ut på de största mässorna, bl.a på Grand Antiques. Har varit medlem i Sveriges Konst och Antikhandlarförening, är nära vän med flera av de "största" antikhandlarna. Mvh/Ann-Kathrine & Olof Salmonsson
när ??? ska det bli omodärnt med det vita-gråvita målade möblerna,vem vet, när det i varenda inrednings-byggprogram bara ska va vitt, ja precis allt....den dagen då trenden vänder har vi förstört så många möbler att det finns inga orörda kvar...jag gillar det slitana orginalmålade möblerna oavsett om dom är bruna,blå,röda, eller vita sk (orginal)...ej omfixade,dom orörda har ju en stjäl, den själen dör när det ska målas och fixas om....sluta förstör vårt kulturarv..........
SvaraRaderaPå 70-talet lutade "handeln" av möblerna, (vissa gör det fortfarande när de vill ha exporttillstånd). Nu skrapar man sönder eller målar om möblerna. Det är bedrövligt. Instämmer helt i orden "sluta förstör vårt kulturarv". Det finns givetvis undantag alla handlare är inte så okänsliga. Men det behövs en debatt inom branschen. Men jag antar att man talar för döva öron. Vi är några få själar som vill att antikviteterna ska vara orörda. Vi kallas lite elakt ruinromantiker.Skåpet här ovan är ett skrämmande exempel på en omild behandling, av ett så gott som tidigare orört skåp.
RaderaHåller helt med dig Antihandeln är till fördärv för kulturföremålen. Är själv antikhandlare, och tycker att det borde införas "körkort" för dem som ska hantera kulturföremål och antikviteter. / B.K
SvaraRadera