23:e Antikmässan i Brösarp levererade!

Antikmässan i Brösarp är i vårt tycke den enda antikmässan i Sverige som gör skäl för namnet. Inga falsifikat så långt ögat kan se. Genuina och ärliga antikviteter och kulturföremål mässan igenom.
Duktiga antikhandlare som gärna delar med sig av sin kunskap, det  kan inte bli bättre.

Epok Antik som har valt att hoppa av från SKAF ( Sveriges Konst och Antikhandlareförening) efter den uppmärksammade "pottskåpsaffären" var på plats. Med sig från Umeå hade de
allmoge från Norrland som står i en klass för sig åtminstone om ni frågar mig (en tvättäkta norrlänning).

Rokokovitrinskåp från Norrbotten, hörnskåp målat av Jöns Jacobsson Storkåge, Skellefteå, golvur målat av Johan Nilsson Fabricius, väggkonsolur av Zakris Persson från Lidgatu. m.m. i Epoks fina monter.

En monter som stack ut i år var Galleri Donner från Finland. Alltid yppersta kvalité. Arthur Aminoff delar gärna med sig av sin stora kunskap och är ett levande exempel på vad som borde vara god antikhandlarsed. Föremålen är tydligt märkta med pris och proveniens.
En vincistern i tenn av Andreas Dahlin, Ystad, 1792 och ett helt gäng Gustavianska kolonnljusstakar av Pettersson Krietz var något av vad man fick se hos Donner.

Blomstens Antik från Vallsta hade en bra monter med trevlig allmoge. Här ett originalmålat skrin från Rullbo, Hälsingland, och en ovanligt fin dalahäst.

Riisgard & Hjort från Danmark som är återkommande utställare i Brösarp hade även i år trevliga saker, en av mina favoriter på mässan var denna svarvade träskål från Norge, även om den är lagad var den naggande god. Ett underbart kulturföremål. Titta på det vackra monogrammet på skålens undersida.

Anjemarks Antikhandel hade denna trevliga norska rokokostol med framtagen originalfärg. Lägg märke till detaljbilden. Konservatorn har på ett föredömligt sätt lämnat en palett med alla färglager som stolen har haft.

Slottsglas och Graal av Simon Gate hos Gula Huset.

Engzell Antikhandel visade upp en kavalkad av Skånska textilier.

Till det lite mer udda och ovanliga inslaget på mässan hörde denna samiska kaffekvarn, hos Rolle Antik.

Ett trevligt bockbord hos Sten i Mellerud. På bilden ser man Sten Torstensson och Lars Broberg.

Olof pratar med här med Lena af Ekenstam som startade Ekenstams Antik redan 1981, även hon återkommande utställare i Brösarp.

Högreståndsföremål, allmoge, silver, tenn, koppar, glas, textilier, smycken, konst och kuriosa m.m.
Det fanns någonting för alla på Brösarps Antikmässa anno 2016. Två utställningsdagar kvar. Vi rekommenderar ett besök på denna utmärkta mässa.

9 APRIL LÖRDAG 10 - 18

10 APRIL SÖNDAG 10 - 16

Almquist Antikhandel

I Burträsk finns det sedan många år en trevlig antikhandel. Det är Peter och Marita Almquist  som har sin butik på Köpmangatan 10. Förut var man renodlade antikhandlare men idag hittar man även en del designat 1900-tal i butiken. Marita har alltid tyckt om 1900-talets design, men Peter har som de flesta allmogehandlare varit rätt så sen i startgroparna då det gäller 1900-talet.

Peter och Marita ställde under många år ut på Antikmässan i Älvsjö, men sedan några år har de trappat ner verksamheten. Man har öppet sin butik 1 dag i veckan och det är måndagar mellan kl. 17-19 eller enl. överenskommelse.

Har ni vägarna förbi Burträsk, besök Almquist Antikhandel.

En Pehr Westmansäng,, ett inte allt för ovanligt inslag i Burträsk då Westman en gång i tiden var verksam i Burträsk

Ett bord från Trensum a v Johannes Andersen.

Allmogeskrin målat av Nils Jacobsson.

Paret bordslampor från 70-talet.

Peter Almquist.

1800-tals möbler körs på tippen!

Det finns inget intresse för vardaglig 1800-tals allmoge längre. Ett konstaterande jag gör efter att ha fått rapporter om att välgörenhetsorganisationer, däribland Myrorna, inte längre tar emot dessa möbler. En bekant försökte skänka en 1800-tals  chiffonjé till Myrorna i Umeå och fick till svar att man inte längre tog emot den typen av möbler. För att verifiera  att det verkligen stämde ringde jag till Myrorna i Umeå, och fick då samma besked som min bekant. Man tar inte emot furumöbler från 1800-talet. "Det finns inget som helst intresse för den typen av möbler. De är stora otympliga, tar stor plats och är helt osäljbara." Jag har även varit i kontakt med andra välgörenhetsorganisationer och har där fått samma besked.

Utdragssängar, i folkmun även kallad för Gustavianska, chiffonjéer, klaffskåpar, stora byråar, spegelbyråar, skänkar, klumpiga slagbord etc. körs numera på tippen. Jag är inte särskilt förvånad, men tycker att det är en tråkig utveckling.

En del säger att den här typen av föremål kommer att bli populära igen, jag är ytterst tveksam till att det kommer att ske. Varje generation har inrett med saker som de känner igen från sin barndom, och inte är det 1800-talets allmogeföremål. Nu är det Retro som alla vill ha, en tydlig trend som man kan även se när det gäller nyproducerade möbler. textilier, tapeter osv.

Högklassig originalmålad allmoge kommer det alltid att finnas en kundkrets för. Men dussinvarornas tid är över.

Det här är ett exempel på en vanligt förekommande 1800-tals chiffonjé från trakterna kring Bjurholm, Vindeln och Umeå. Just den här som såldes på Bukowskis Market (som Ångermanländsk) och bär målning av Per Erik Davidsson. Marmoreringen på toppen är  typisk för Davidsson sätt att måla. Per Erik Davidsson var en av Västerbottens mer färgstarka målarpersonligheter. Han föddes i Granträsk, Lycksele 1827 men från 1869 och fram till sin död 1906, bodde han i Sunnanå, Bjurholm. Davidsson var troligen den siste kringvandrande allmogemålaren i Västerbotten.

Visst är det lite trist när den här typen av möbler ska skickas på tippen?

Allmogemålare i Västerbotten - Jacob Tiernberg

De första kända bygdemålarna i Västerbotten började uppträda under senare delen av 1700-talet. Speciellt Skellefteåområdet är känt för sitt fina möbelmåleri. Forskningen på området har varit bristfällig, därför började jag för många år sedan att forska i ämnet. Nya rön under min forskning gjorde att man måste ifrågasätta antaganden som tidigare gjorts rörande verkens upphovsmän.

Idag presenterar jag Jacob Tiernberg

Jakob Tjärnberg Nilsson, Jacob Tiernberg, Jakob Nilsson Tiernberg och Jacob Tiernberg är samma man. Jag har valt att stava hans namn som han själv gjorde, nämligen Jacob Tiernberg. Han är den till namnet äldsta kände allmogemålaren i Västerbotten. Han föddes 1731 i Tjärn, en liten by strax söder om Skellefteå. Han bodde på sin fädernes gård Tjärn No: 4 fram t.o.m 1770-talet, då han tillsammans med sin hustru Katarina Olofsdotter flyttade till Hedensbyn No:15. Han avled 1809.

Jacob Tiernberg var till skillnad från många andra allmogemålare alltid bofast, det gör att man finner hans arbeten i ett geografiskt begränsat område. Förutom allmogemålare var han till yrket svärdslipare. Det förefaller inte som om Tiernberg har varit särskilt produktiv, då man har hittat relativt få föremål av hans hand. En förklaring till detta kan också vara att Tiernbergs verksamhetstid inföll samtidigt som krigets härjningar och att det kanske också satte sina spår. Skellefteå museum har ett antal föremål som man påstår är målade av Tiernberg, något som jag med bestämdhet motsätter mig. Några, men långt ifrån alla de föremål som sägs vara målade av Jacob Tiernberg, bär hans signum. När jag en gång i tiden inventerade de föremål som fanns på Skellefteå Museum, kunde jag se att de föremål som man påstod var av Jacob Tiernberg, var målade av minst 4 olika personer. Alla föremål med målade vita rosor attribuerades till Jacob Tiernberg, oavsett kvalitet. Här nedan ska jag presentera några föremål som man med säkerhet kan koppla till Jacob Tiernberg.

Ni får ursäkta bildkvalitén, jag har fotograferat av gamla bilder.

Golvur daterat 1770 i Skellefteå Museums ägo. Stilen på uret är barock, på landsbygden hade man en eftersläpning då det gäller stilarna. I Skellefteå har jag hittat möbler daterade fram till 1800 som är i ren barock till stilen.

En bottenfärg i brunt med ljusare rocailler och blommor.

Om ni tittar på ovanstående detaljbild kan ni se Jacob Tiernbergs egenhändiga namnteckning. Det är väldigt tacksamt att som forskare hitta signerade allmogeföremål, vilket ska påpekas är ytterst sällsynt förekommande. Golvuret i Skellefteå Museums ägo.

Detta skåp som i dag är grönt var en gång i tiden ljusblått, oljan har gulnat och gett skåpet dess gröna färg. Skåpet tillhör Skellefteå Museum.

Ett vackert skrin målat av Tiernberg.

Även om Tiernberg inte var den mest drivne allmogemålaren, så ägde han en osviklig känsla för färger. Hans alster är inte på något sätt fulländade, men de är otroligt charmiga.

Allmogemålare i Västerbotten

De första kända bygdemålarna i Västerbotten började uppträda under senare delen av 1700-talet. Speciellt Skellefteåområdet är känt för sitt fina möbelmåleri. Forskningen på området har varit bristfällig, därför började jag för många år sedan att forska i ämnet. Nya rön under min forskning gjorde att man måste ifrågasätta antaganden som tidigare gjorts rörande verkens upphovsmän.

De målare jag idag ska presentera är Nils och Jöns Jacobsson.

I slutet av 1700-talet och början av 1800-talet verkade i Lövånger-Burträskområdet en snickare och målare vars identitet under många år var okänd. Han var upphovsman till flera målningar på träpannå i Skellefteå museum, däribland "Rike mannen och Lasarus"

Tavlan "Rike mannen och Lasarus" på träpannå finns på Skellefteå museum.

Denna tavla hade på osäkra grunder tillskrivits Jöns Jacobsson. Men det var något som inte stämde, Skellefteå museum har bl.a ett skåp målat av Jöns Jakobsson och tavlan och skåpet var definitivt inte målad av samma hand. Ett par trälampetter snidade och målade gav mig ett uppslag, om vem upphovsmannen kunde vara. Lampetterna är signerade NIS och bär årtalet 1789. Enl. ägarens familjetradition ska dessa lampetter en gång i tiden ha suttit i Lövångers kyrka. I kyrkans räkenskaper fanns uppgifter om att en Nils Jacobsson vid den tiden för lampetternas tillkomst hade fått betalt för bl.a måleriarbeten i kyrkan.

En av två lampetter daterade 1789 signerade NIS

Målaren är identisk med Nils Jacobsson född 1745 och äldre bror till bygemålaren Jöns Jacobsson, född 1748. Båda är födda i Storkåge. Nils gifte sig 1768 med Beata Johansdotter från Svarttjärn. Vilket var ett märkligt sammanträffande för mig, en klocka började ringa. Hade inte jag en Nils Jacobsson och Beata Johansdotter i min släktforskning? Jovisst hade jag det, och plötsligt visade det sig att jag hade en hel del uppgifter om denne Nils Jacobsson. En tid var han skriven som inhyses i Broänge, och titulerades snickare. Vid sin död 1829 bodde han i Altjärnsliden mellan Lövånger och Burträsk.

Hans verk är naivt och improviserat utförda i rokokostil. Han hade en osviklig känsla för färger. Givetvis har jag mer uppgifter om denna allmogemålare och snickare, men detta kommer att publiceras vid ett senare tillfälle, då jag skriver på en bok med ämnet Allmogemålare i Västerbotten.

Här nedan följer ytterligare några verk som kan tillskrivas Nils Jacobsson.

Denna tavla på träpannå ropades in på auktion i Lövånger på 70-talet.

 Här nedan följer 2 st. detaljbilder på ett och samma golvur som är målat och snickrat av Nils Jacobsson.

Brodern Jöns är bl.a känd för ett par hörnskåp på Skellefteå museum med rikt dekorerade blommönster i rutor. Jöns stil är inte så driven som broderns. Ingen av målarna är skolade. Men det är väl det som är en del av charmen med allmogemåleri.

De målningar som Jöns har utfört kommer från området runt Kåge, medan Nils var verksam i Lövånger och Burträsktrakten.

Här nedan är några exempel på arbeten av Jöns Jacobsson

Ett hörnskåp målat av Jöns Jacobsson tillhörande Skellefteå museum

Detta hörnskåp av Jöns Jacobbson visades på Pontus Auktionsblogg, och jag har tagit mig friheten att publicera bilden här. För att rätta till felaktigheter. Med anledning av att Pontus Silverstolpe skulle hålla ett föredrag om  allmogemålaren Johan Nilsson Fabricius,  publicerade han denna bild som ett exempel på ett verk av Fabricius, vilket är helt felaktigt. Jag har skrivit en kommentar på hans blogg, men han har inte rättat till felet. Skåpet visades av Epok Antik på Antikmässan i Älvsjö för ett par år sedan.

Ett skin av Jöns Jacobsson som finns på Västerbottens museum.

Hörnskåp av Jöns Jacobsson i privat ägo.