Jag sitter och läser tidningen Antik & Auktion, är inte prenumerant, utan köper den sporadiskt Köpte ett ex. igår.
Läser en artikel om Bernshammars Herrgård, en bergslagsgård som har gått i arv sedan 1700-talet. Reportaget är omfattande med fina bilder såväl exteriört som interiört. Bernshammar är en riktig kulturhistorisk pärla!
Jag citerar från texten.
" Dagens generation är ytterst medveten om sitt ansvar, gentemot en nyfiken allmänhet men också de yngre i släktleden."
Jag riktigt njuter när jag läser artikeln, trevligt med människor i vår tid som har ett kulturhistoriskt engagemang.
Har jag inte sett de här föremålen förut?
Sitter och funderar en stund men kan inte komma på var. Olof kommer ut med kaffe, jag visar honom bilderna i tidningen och frågar. Hur kan jag känna igen föremålen som är på bilderna från Bernshammar?
Olof skrattar till och skakar på huvudet. Sedan upplyser han mig om att vi för bara några dagar sedan tillsammans gick igenom katalogen från Uppsala Auktionskammare.
38 st. föremål från Bernshammars Herrgård säljs nu på Uppsala kvaliteten.
Många av de fina föremål som jag alldeles nyss sett på bild i Antik & Auktion är nu till salu i Uppsala.
Så var det alltså med dagens generation och ansvar!
 |
 Här ovan ser ni två av föremålen från Bernshammar som nu säljs i Uppsala. En skulptur av Johan Tobias Sergel och en helt underbar kallskål i silver från barocktid. |
Ytterligare en fin kulturmiljö har skingrats. Stockholms Auktionsverk säljer just nu ut lösöret från Herrgården Biby gård.
Medan vi dricker vårt kaffe berättar Olof för mig att förra sommaren såldes lösöret från nummer tio i Växbo. En genuin Hälsingegård som gått i arv i generationer, vars lösöre såldes till den småländska och skånska grosshandeln. Lösöre som nu sprids ut i anonymitetens dunkel runt om i världen.
För den som vill se bilder och läsa om nummer tio i Växbo rekommenderar jag en artikel av Sigurd Erixon i Svenska Kulturbilder, del 1 sidan 11.
Jag fortsätter att läsa Antik & Auktion och i slutet av tidningen ser jag en bild på Lars Sjöberg (tidigare intendent på Nationalmuseum) och rubriken "VÅR KULTUR ÄR TILL SALU"
Jag läser artikeln som handlar om protesterna mot att staten ska sälja flera kulturhistoriskt viktiga byggnader.
Jag citerar från texten då Lars Sjöberg intervjuas.
Varför ska staten äga de här byggnaderna?
- Det handlar om flera av våra mest värdefulla kulturmiljöer och om vem som är kapabel om att ta hand om dem. Ska vi verkligen göra konferenshotell av alla våra fina byggnader? Har du varit inne i ett sådant hotell? Det ser ut som fan inuti. Bara dålig smak.
Kan inte privatpersoner bevara dem lika väl?- Nej, det kan jag inte tänka mig. Jag känner inga sådana, men det kanske dina läsare gör?
Tänk så rätt den gode Sjöberg har i detta fall. Privatpersoner är inte speciellt bra på att bevara och förvalta kulturegendomar. Det är så mycket som kan hända på vägen även om intentionen till en början är och har varit god. För mig är det en självklarhet att kulturbyggnader som är i statens ägo, så också ska förbli.
Jag fann fyra av de originalmålade Rengsjö-stolarna på s. 27, vilka kom in i mitt hem. De används dagligen. Med följde också ett par tennljusstakar av Israel Buhrman i Stockholm 1827, undertill märkta A Vallin Wexbo. Fler föremål har jag inte lyckats spåra. Ett rykte sa då för ett par år sedan att det fanns tankar att sälja gårdsbyggnaderna för avflyttning.
SvaraRaderaBra inlägg. Antik & Auktions artikel kan ju bara ses som en annons. Svensk antikpress har inga cojones över huvudtaget och diskuterar aldrig eventuell blåst. Det får mig att tänka på när samma tidning i stort uppslagen artikel av känd, klämmig antikprofil basunerar ut att elfenben är "hett" att inreda med. Hett i positiv bemärkelse... Ett antal sidor senare i samma lösnummer skriver Antonia Berglund kloka ord om att elfenben faktiskt är olyckligt att inreda med, eftersom elefanterna är hotade och att det är en juridisk gråzon. (http://antikmonologen.blogspot.se/2013/09/stallykta-for-fangst-av-bonde-inred-med.html)... Mvh Nicklas, Antikmonologen
SvaraRaderaJag tycker att det är riktigt trist med strömningarna i dagens samhälle.
SvaraRaderaAllt säljs ut, skingras, förflackas, styckas upp och det blir inte mycket kvar.
Mycket märkligt att synpunkter gällande kulturarv kommer från representanter för antikhandeln. Där brukar man väl oftare höra hur den numera saknar utbud från "riktiga" auktioner. När föremål från intressanta kulturmiljöer någon gång varit till salu har handlare från när och fjärran flockats kring objekten och ringbildningen har inte direkt lyst med sin frånvaro. Några insatser från handeln att försöka avstyra skringringen har åtminstone inte jag sett. Undantag är kanske killen från Dalarna som under en tid engagerade sig för att hitta personer med ekonomiska förutsättningar att rädda kvar föremål i Sverige. De han hittade var många gånger själva handlare som trädde in och köpte, men när föremålen " kallnat" fick de fötter igen. Som sagt att just handlare ska ge sig på äganderätten och vad den för med sig är inte direkt trovärdigt.. Så kanske man också kan ser på saken.
SvaraRaderaKära Birger Nordin
RaderaDu skriver att "det är märkligt att synpunkter på kulturarv kommer från representanter för antikhandeln"
Varför jag som pensionerad antikhandlare ska vara diskvalificerad att uttala mig om kulturhistoriskt viktiga miljöer kan jag inte förstå.
Många antikhandlare inklusive mig själv drivs av ett genuint kulturhistoriskt intresse.
Antikhandlare har genom åren bidragit till ökad kunskap och ökad förståelse för att bevara kulturföremål. En utmärkt ambassadör för antikhandeln är Eva Hansson, innehavare av butiken Möbel Hansson i Gamla stan. Hon kommer inom kort ut med sin andra bok i ämnet Svensk koppar.
Men precis som inom alla yrkeskårer finns det personer som är mindre lämpade. Jag personligen tycker utomordentligt illa om när kulturföremål exporteras / smugglas ut ur landet.
Du skriver vidare:
"Några insatser från handeln att försöka avstyra skingringen har åtminstone inte jag sett"
Hur hade du tänkt att det skulle gå till?
Antikhandel kommer in i leken då skadan redan har skett. Nu var det inte enstaka kulturföremål som mitt blogginlägg handlade om, utan det var menat som ett inlägg i debatten om huruvida staten ska sälja värdefulla kulturmiljöer eller inte.
Jag anser inte att staten ska sälja ut delar av sitt bestånd. Privatpersoner är inte de som är bäst lämpade att bevara vårt kulturarv. Det är så mycket som kan hända på vägen som t.ex arvstvister. Jag tycker att mitt blogginlägg väl visar att privatpersoner inte är så goda förvaltare.
Kulturhistoriska föremål har ett mycket större värde när de står kvar i sin ursprungliga miljö. Då de tillsammans skapar en helhet, så att framtida generationer kan få en uppfattning om hur det en gång i tiden såg ut i Svenska gårdar och herresäten.
Bäste Birger Nordin.
SvaraRaderaJag kan bara till 100,0% instämma med ovanstående svar, riktat till dig, från St Olof. Jag såg din kommentar denna morgon, men har inte haft möjlighet att svara förrän nu. Jag skrev följande inlägg på Facebook igår kväll, när jag delade St Olofs blogg: "Ikea poppis bland svenskar. Svenska antikviteter populära utomlands. 1+1=2. Svensk antikpress niger med mössan i hand. Pardon my French, men en spade är en spade".
Att svenskar generellt sett är ett nervöst släkte, som föredrar att gå i koppel för att nervöst lyda den som har "rätt" smak, är för mig ingen nyhet. De senaste åren har minimalistiskt mode rått och därmed går containrarna åt både USA, Tyskland, Polen, Italien med flera håll. Svenska folket vill dessutom uppenbarligen gärna handla hos auktionshus, mindre gärna hos den allt mer tynande klicken av antikhandlare. Det som säljer är generellt sett "shabby-chicat" vitmålat/laserat och mer eller mindre förstört kulturarv.
Det jag skrev i mitt första inlägg var mest kritiskt mot en alltigenom nigande antikpress, som agerar (gratis) annonsplank inför en stor auktionsförsäljning åt ett av Sveriges största auktionshus. Tror du Birger att en småhandlare får något gratis i en svensk så kallad antiktidning? Jag vill dessutom understryka det St Olof påpekade, nämligen att din insinuanta ton om synpunkter från antikhandeln och märkligheten i desamma, är insinuant på ett negativt sätt. Om det är några som bryr sig om kulturarv, så är det väl antikhandeln. Att slå mynt av sin kunskap är väl inte fult, eller dumt? Tänk om, Hr Nordin, utsedd till årets samlare för några år sedan. Du torde ha träffat en och förhoppningsvis annan seriös antikhandlare genom åren. Att det finns rötägg är ett faktum, likaså ringar. Dock finns sådana som undertecknad, som aldrig skulle deltaga i dylik aktivitet.
Med vänlig och respektfull hälsning,
Nicklas cederqvist, Antikmonologen
Jag håller med er båda om det mesta ni säger, inte minst om handelns betydelse för att öka kunskap. St Olof är mycket kunnig och har genom åren förmedlat fantastiska kulturföremål ibland till privatpersoner och inte så sällan till antikhandeln i Sthlm .En del av de senare föremålen har jag sedan fått möjlighet att köpa. Förstår att även Nicklas är brett kunnig.
SvaraRaderaJag ville bara med mitt inlägg komplettera synen på kulturarvsfrågan med antihandelns egen rumsrenhet i ämnet. Då blir det förstås så att min generalisering gör att någon , tex ni båda, känner er trampade på tårna. Kommentarsrutan på bloggen är väl till för att kunna se saker ur olika vinklar, eller? Olof jag ser dig som fin medlem i antikhandeln fortfarande trots att du pensionerat dig.
hummm kanse bättre att privatpersoner förvaltar sakerna än staten då? för då blir det kvar i Sverige och tas om hand ? diskutionerna är i gång ; )
SvaraRaderaPrivatpersoner kan vara jättebra förvaltare en tid, men sedan blir det skilsmässor, arvstvister etc som sätter käppar i hjulen. Jag tycker att staten kan förvalta de kulturegendomar som man har i sin ägo. Alternativt att man bildar stiftelser. En utförsäljning är jag totalt motståndare till. Det finns inte så många genuina miljöer kvar. De som finns ska vi vara rädda om.
RaderaTack Nicklas för att du via sms tipsade mig om att läsa blogginläggen , vilket jag gör nyss hemkommen. Men jag ser inga direkt nya. Min minnesbild är att mitt inlägg i går var längre än det som publiceras. Tänkte sen att jag nog skrev nåt klantigt som kan tolkas negativt för St O och det är bra att det tagits bort för när det gäller honom har jag enbart positiva erfarenheter och tankar. Att det är så framgår ju ganska tydligt av vad jag skrivit här ovan.
SvaraRaderaHej Birger,
RaderaJag har inte tagit bort något från ditt tidigare meddelande. Det är bra att det diskuteras på bloggen. De enda bloggkommentarer som jag inte publicerar är anonyma inlägg med grova påhopp på personer som inte kan försvara sig. Jag tål negativ kritik, om man som jag gör sticker ut hakan får man tåla att folk bli förbannade ibland.
Jag känner mig inte alls trampad på tårna på något som helst sätt. Jag tycker tvärtom att det är ganska uppfriskande med diskussioner. Det skulle vara bra trist om vi alla tycker likadant. / Ann-Kathrine
vårt svenska kulturarv är fantastiskt och unikt i sitt slag , se alla svenska slott tex..vi måste se till att staten bidrar till att de blir kvar till eftervärden, men jag ser med oro över vilka som är intresserade idag, få yngre som är intresserad av den historia jag växte upp med,mer historia i skolorna och mer skriverier behövs, en generationsväxling är oxså på gång, dom yngre söker saker från 50 - 60 -70 talet, jag känner mej ganska ung fotfarande när jag är ute på auktionerna med mina 46 år, vart är dom yngre ? vi går mot en oviss framtid...den som lever få se.....
SvaraRaderaDu har helt rätt Lars, medelåldern är hög när det gäller intresset för antikviteter. Antikviteter måste exponeras för att vara intressanta. Där spelar fackpressen och inredningstidningar en stor roll. Även antik och auktionshandeln till en viss del.
RaderaFackpressen och inredningstidningar för att man i reportage efter reportage visar tillrättalagda och nytillverkade "antikviteter".
Auktionshusen för att man tar in dessa nybyggda "antikviteter" till försäljning ofta med tvivelaktiga beskrivningar.
Antikhandel för att det finns "antikhandlare" som tillverkar och säljer dessa nybyggen.
Antikhandelns branschorganisationer för att man tillåter att dessa nybyggen säljs på mässor som t.ex Antikmässan i Älvsjö.
Om fackpressen inte exponerade nybyggen och istället visade genuina antikviteter och om branschorganisationerna satte ner foten och vägrade delta på samma mässor som fuskarna vore mycket vunnet.
Nu är det slut på långsemestern! Jag önskar se nya inlägg på Er sida!
SvaraRaderaSune
Nu är semestern slut.
Radera